hurraaaaa

Va är de för nån daaaag, är de nån vanlig daaaag? nej de är ingen vanlig dag för de är (snart) min födelsedag hurra hurra hurraaaa!

Jaaa snart fyller ja åår :D 19 år ändå en sugig ålder så passar på att fara till Umeå istället :)
har packat ner de mesta nu tror ja, i min underbara lilla rosa resväska! :D usch va söt den är...

imorn är de i alla fall vårvandring.. men ja tror faktiskt de är ganska kul! hoppas iallafall!
Nää nu ska ja göra mej klar. Puss ♥

.

Tänk på en kille och fyll i .

är ni lika gamla? Neej
är han lång? perfekt lång
är han söt?: ganska
är han oshysst?: ibland
är han snäll?: för de mesta
kan du säga allt till honom?: nästan
är han lätt att dela skratt med?: oftast
har han gjort dej ledsen: Oooooooja!!!!
har han gjort dej glad?: Jaa
kan du prata med honom om du är ledsen: Joo men de leder inte till nå..
kan ni dela glädje tillsammans? jaa
har du varit arg på honom? hehe...
har du skrikit åt honom?: Jaaa.. lite för mycke kanske :/
har du kramat honom mer än 10 gånger på en dag? garanterat!
har du tyckt att han vart jobbig?: Jaaaaaa
tycker han att du är snäll?: säkert ;) haha
brukar du tänka på honom? alltid
brukar du sakna honom? oftast...
tycker du om denna killen som mer än en kompis? vet inte...

sönda



Jag älskar dej,

jag älskar dej mer än jag kunde älska,
och jag är lycklig med dej,
lyckligare än jag kunde vara.
Men den dagen du lämnar mej,
kommer jag inte kunna resa mej upp,
även om du säger att det inte kommer ske,
har jag det att vänta.
För jag vet att jag kommer göra fel på vägen,
det kommer inte att hålla för alltid.

Egentligen är jag lycklig,
men jag gör mej själv olycklig
genom att hela tiden veta att
den dagen kommer att komma,
dagen hela jag rasar ihop.
Hade jag inte rätt?

Du är här... hur kan jag någonsin ställa någon annan bredvid dig?

 

Jag ljuger för er..  Ljuger för att jag inte kan ta det själv.

Kan inte ta emot det jag står inför.

Skiljer inte längre känslor från minnen. Kärlek från sorg. En stavmixer i hjärtat.

Blandar om. Shottar framtid och spyr förflutna droppar.

Krampar av tomheten i den tömda magen.


Jag har så många chanser till något vackert nu.

Det är nu jag ska komma till insikt. Men där är bromsklossen.

Påsen med känslor i, som slungas framför mig.

Får mig att stanna upp och kolla.

Ska jag fortsätta?

Förstår nu att det inte kommer kännas bättre än såhär.

Och kanske är det inte fult att bedra det förflutna.


Jag ljuger för er. Och det tär mig mer än sanningen själv.

Jag vill ta emot det. Jag vill tillåta mig själv lyckan.


Du är här. Hur kan jag någonsin ställa någon annan bredvid dig?


RSS 2.0