Vid gryningen vaknade jag av att blåsångare sjöng psalmer utanför mitt fönster, jag log och kände lyckan spira inom mig likt en vattenspridare sprider sitt vatten över gräsmattans välväxtlighet.
Jag klev upp, kände det svala golvet mot mina fotsulor och längtade till frukosten jag visste mamma dukat fram i köket.
Bröd, ägg, gröt, juice och en kopp te brukar mina frukostar bestå av, och de gör mina dagar till en vistelse i Nirvana själv.

Resten av dagen förflöt i lugn, jag tvagade mig, klädde mig i min finaste vita bomullsklänning och tog sedan en promenad på ängen bland maskrosorna.
Den kittlade känslan runt mina vader från det långa gräset fick mig att skratta för mig själv där jag gick.

När skymningen kom och jag nu hade promenerat i låt säga 5 timmar, bestämde jag mig för att styra mina steg hemåt igen. Jag passerade en granskog, en bäck med porlande vatten och en hage med kossor. Det är bland kossorna jag trivs bäst, då kan jag slappna av, iaktta deras konstanta ihållande idisslande och bara låta tankarna flöda.
Ibland, när jag sitter där vid kossorna fantiserar jag. Jag låter tankarna flyga iväg åt de håll de helst vill och jag föreställer mig själv som en upplysningskvinna från tidigt 1700-tal, Voltaires älskarinna och inspirationskälla.

Då jag kommit hem åt jag min middag och gick sedan till sängs. Där somnade jag och drömdre drömmar om fjärilar, blommor och ett och annat bi.

God Afton.
/Korvbröd med rostad lök